Florida Santa, Baby!

Jag vaknade efter min vanliga mardröm, jag var jagad av julklappsmaskinen som fått fnatt efter för många långa och hårda körningar. Räknade snabbt i huvudet att det är 20 dagar, 17 timmar och 47 minuter kvar till julafton och allt är kaos. Tomten vägrar pricka av vilka som ska få julklappar och inte, han vägrar att besikta släden, vägrar att försöka få bort renarna från vodkaflaskorna så det kan ha någon chans att lyfta på julafton, vägrar egentligen allt som har med julen att göra. När jag tog över ansvaret för att få det här företaget att fungera var jag stöddig och morsk, tänkte att jag minsann skulle visa dem alla, speciellt Jessika, vad jag gick för och göra så många förbättringar som det bara går. Men de har ingen respekt för mig. Jag är för liten, för tanig, för töntig, för onisseaktig. Den enda som någonsin lyssnade på mig var Jessika, men så stod jag alltid i hennes skugga också. Det är faktiskt inte särskilt smickrande för en nisse att jämt höra att jag borde ta efter henne lite, hon är faktiskt lina! Så i alla fall blev mitt övertagande totalt misslyckat och eftersom ingen lyssnade och lydde blev inget gjort och jag har fått göra allt själv för att julen ska bli av. Tomten har blivit mer och mer envis för varje år och litar fullkomligt på tekniken som lösning till minsta lilla problem. Jag har fått magsår, blivit ännu tanigare och har som sagt konstanta mardrömmar om teknikens undergång.

Så varför skulle idag bli annorlunda? Jag suckar och packar på mig listan och går över till tomten för att som vanligt börja dagen med ett övertalningsförsök. Jag tar med mig ett sexpack också, man vet aldrig det kan hjälpa. Ibland har Tomten faktiskt kommit så långt som till att sätta sig ner med listan i handen när jag tagit med mig hans älskade Heineken, men tyvärr hunnit somna innan något vettigt blev gjort. Ölen hjälpte dock inte idag så jag tog listan och gick in på kontoret på framsidan av tomtens hus för att försöka lista ut själv vem som skulle ha och inte ha paket i år. Jag fick lite lunch av Skrållan, brända köttbullar och ofärdig Jansson, men jag åt som vanligt med god min. Hon försökte ju så, stackarn. Mitt i eftermiddagsdåsigheten hör jag Tomten vråla efter mig. Far upp med hjärtat skenande iväg, vad har jag nu gjort? Går snabbt igenom vad jag skulle ha kunnat göra om förargat tomten så men kommer inte på något, ännu värre! Skyndar mig ut förberedd på en rejäl utskällning och får syn på tomten genom fönstret, han ser inte glad ut. Smyger ut och försöker se så ödmjuk ut som möjligt. Så får jag syn på vad som orsakat hans ilska, Jessika. Tyngden som nyss låg om hjärtat lättade och helt plötsligt ser jag ett ljus i mörkret, hon är tillbaka. Äntligen kan det bli lite ordning i verkstan igen!

Det hade börjat som en vanlig dag, en vanlig bra dag. Det kände jag på mig när jag vaknade. Solen sken som vanligt och jag hade en ung, väldoftande kvinnokropp bredvid mig i sängen. Som vanligt började jag dagen framför Oprah med en kanelmustsmoothie och väntade på att Skrållan skulle vakna till liv. Skrållan är min senaste tjej, hon sover extremt länge på dagarna och kan varken baka eller laga mat så jag lever på mina kanelmustsmoothies. Men det är sådant man får stå ut med om man vill ha en fräsching bredvid sig i livet. Roffe kom som vanligt över för att tjata om den där jävla listan. Han hade i alla fall haft godheten att ta med sig lite kall öl till mig, tur det eftersom jag drack upp de sista igår. Eftermiddagarna spenderas vanligtvis bredvid poolen med en kall öl och baseboll på radion. Idag var inget undantag men lagom hade jag tagit mig ut i solen så dök den sista personen jag ville se någonsin mer i mitt evighetslånga liv upp på farstubron. Eller gräsmattan. Vid poolkanten. Whatever. Jag önskar att hennes far, må han vila i frid, hade fått ett son istället för den här envisa åsnan. Hon ska alltid prove herself, det har hon gjort sen hon var litet tomtenisseyngel för att uppnå allas förväntningar. Kanske blev det än värre för att hon skulle ta över en roll som endast innehafts av tomtenissar förut, aldrig har någon tomtelina haft chefsposition. Varför skulle de? De lärdes ju att leva ett liv i köket, bakandes pepparkakor och uppfostra nya ynglingar. Hon var bara ett undantag, det var snudd på att chefssläkten dött ut men så kom hon som ett paket på posten. Fel kön dock. Så sprang hon runt där som tonåring och försökte få de andra tomtelinorna till uppror mot vad hon såg som den stora orättvisan med att vara tjej medan de andra tomtelinorna suckade över sina första kärlekar och drömde om den dag de skulle bilda hushåll och familj. Hon fick inte direkt något gensvar, inte från någon än min älskade hustru som tog henne under sina vingars beskydd då hennes mor ledsamt nog avled i barnsäng. Tomtemor lyssnade och tog in och diskuterade tingens och livets ordning med linan som borde varit nisse och blev uppfostrad till en. Tyvärr fick hon ju också upp ögonen på Tomtemor över den här orättvisan hon tjatade om och Tomtemor blev plötsligt trött på att vara husfru, trött på att passa upp på mig, trött på att baka och laga mat och trött på julen. Hon ville helt plötsligt förverkliga sig själv, se världen, resa och träffa människor. Så en dag kom hon in i vardagsrummet där jag satt och läste barnens listor med en packad väska och beslutsam min och tackade för sig. Jag har inte hört av henne sen dess men jag har hört rykten om att det går bra för henne där ute. Så jag har lite svårt för min chefsnisse Jessika, ja. Och nu är hon tillbaka.

Det kanske är dags för mig att presentera mig. Jag är chefsnisse i företaget Jultomten & co AB. Jag har varit ifrån tomtebyn i några år, jag klarade inte riktigt med moderniseringen av tomtelivet som jultomten påbörjade i och med 1980-talets stora ekonomiska tillväxt. Helt plötsligt ville jultomten också njuta av konsumtionssamhällets alla nöjen och köpte en stor bit land av den amerikanska regeringen där han byggde ett semesterparadis där vi skulle spendera somrarna. Semestern ökade från tre månader till sex, till 9, till 11 i samma takt som teknikchefen Affe effektiviserade produktionen vilket gjorde att julförberedelserna endast krävde en månads arbete. Jag antar att ni märkt av kvalitetsförsämringen av leksakerna barnen fått på julafton som inte har någon avsändare? Där har ni svaret. Eftersom jag helt plötsligt hade så mycket tid över till andra saker än julen började jag läsa, och ju mer medveten jag blev om världen runtomkring desto mer deprimerad blev jag. Min bästa vän och lyssnare, Tomtemor, försökte trösta mig så gott det gick men jag fick till slut nog och var tvungen att be om tjänstledigt och lämnade tomtebyn ungefär samtidigt som IT bubblan sprack i början på 2000-talet. Jag hade någon plan där om att resa till Afrika och lära barnen engelska eller till Indien och arbeta på barnhem men hamnade precis som alla andra i turistparadiset Thailand. När jag hade slaggat på stranden med en drink konstant i handen i några månader och började känna mig självmordsbenägen drog jag mig upp i bergen för att finna frid och harmoni i ett buddhistkloster. Jag upptäckte dock ganska fort att det där med att sitta och meditera och le förnöjsamt till alla ivriga unga människor med tusen frågor om livet inte riktigt var min grej, jag menar jag hjälpte ju knappast världen mer genom att sitta här än när jag satt på playan stupfull varje dag? Jag gav dock inte upp tanken om att det var någon av världsreligionerna som satt inne med svaret på mina frågor och reste vidare till Indien och läste allt jag kom över om Hinduism. Trots att jag är en stor djurvän, jag är ju trots allt tomtenisse och har umgåtts med renar större delen av livet hade jag lite svårt för det där med att vissa djur ska vara heliga. Jag menar, djur är väl precis som vi? Vad ska de ha särbehandling för? Skulle inte renarna följa samma regler som oss skulle de ha trampat sönder världens spannmålsförsörjning vid det här laget. Så jag reste vidare till Afghanistan för att se om islam hade något att tillföra. Med tanke på att jag är född och uppvuxen i ett väldigt kallt klimat höll jag på att avlida av värmen i burkan jag var tvungen att använda för att jag är född i fel kön enligt den världsliga könsbilden, så jag la islam på hyllan med. Reste vidare till Jerusalem och judendomen men de har alldeles för många regler om vad man ska göra, hur man ska bete sig, antal högtider och vad man får och inte får äta och med vad och när för mig så jag gav upp det med och for till Italien. Den här delen av kristendomen gav mig dock magsår för livet och deras bild av madonnan och horan är förskräcklig! Vet de inte att det är samma person? Och att denna någon är ett helgon de avgudar och som antagligen varit förebild för kvinnoidealet i alla tider? Vad bistra och besvikna de skulle bli om de visste vad jag visste, att Lucia inte är intresserad av män och legat med större delen av den kvinnliga befolkningen. Jag tänkte att jag skulle ge kristendomen en till chans genom att resa till ett mer frigjort land och tog mig därför till Sverige. Till min besvikelse hade sekulariseringen av den lutheranska tron gått så långt i det landet att det inte gick att finna någon bra utövare av religionen. Istället fann jag ett gäng radikalfeminister som vägrade leva under partiarkatets förtryck längre och där trivdes jag och blev ihop med ledaren en stund, tills det visade sig att hon varit otrogen mot mig med större delen av Stockholms lesbiska befolkning, något som tydligen är ganska utmärkande för den svenska befolkningen överlag. Så med krossat hjärta men fortfarande övertygad om jultomtens och de manliga nissarnas förtryck av oss nisselinor begav jag mig hemåt, eller ja, mot Florida, för att röra om i grytan lite och styra upp kaoset som jultomten skapat.

Trodde du att jultomten spenderade hela året på Nordpolen i väntan på den enda dagen om året då han gör nytta? Att han satt hemma framför brasan och drack glögg och käka tomtemors pepparkakor samtidigt som han läste barnens önskelistor och bestämde vem som skulle få julklapp och vem som skulle få kol? (Vilket i verkligheten är så att elaka barn inte får någon present alls, vilket gör dem desillusionerade och bittra och gör att de kastas in i den grå vuxenvärlden med en gång). Trodde du vidare att alla tomtenissar tillverkade leksaker under slaviska förhållanden med minimilön och ingen semester för att de få snälla barn som finns i världen ska få presenter på julafton? Och att de flygande renarna ägnade större delen av året till att träna fortflygning och flygakrobatik och ordnade VM i renflygning för att vara fit for fight på julafton? Ja, alla kan ha fel ibland. Vill du veta sanningen? Jag kan berätta den.

 

På Floridas västkust, en bit från där alla panschisar bor, finns en relativt stor ”national” park som inte är öppen för allmänheten. Den omgärdas av ett elstängsel med taggtråd högst upp och i vaktkuren vid ingången sitter två ständigt höga tomtenissar med K-pistar som jagar bort ovälkomna besökare genom att imitera lejon, björnar och andra livsfarliga, människoätande djur. Vaktkuren ligger förstås vid en väg som leder in i djungeln, man får följa den en bra bit innan man kommer fram till bungalowbyn där tomtenissarna bor. Efter det är det en ganska lång bit till huset där jultomten bor, som vi ska ta och hälsa på först.

 

Förresten, det är inte så långt kvar till jul, för er som inte märkt det och det är ju rimligt att tro att han kanske skulle vara upptagen så här nära jul om han nu inte varit det under året. Men var är han då? Jag går runt den herrgårdsliknande villan till poolen och ser att det står någon där. Denna någon har Dr Martens, blå-gröna surfarshorts och ett vitt sunkigt linne på sig. Större delen av ansiktet döljs av ett par gigantiska pilotglasögon och en traktor keps är nedtryckt över det långa, rufsiga håret. Han tar en klunk öl ur Heinekenflaskan han har i handen och lyfter på skägget för att klia sig lite förstrött på bröstet. Jag får också syn på en storbystad blondin som sträckt ut sin modellkropp på en solstol vid poolen iförd minimal rosa bikini, vilket nog är den 100ade i raden av liknande pinuppor som tomten haft relation med sen tomtemor tog sitt pick och pack och stack för några år sedan. Tomten rycker till när han får syn på mig och säger likgiltig med en lite bitter underton ”Jasså, det är du”. Han vänder sig mot huset och vrålar ”ROFFE! DU HAR BESÖÖÖÖÖK!”. Ut kommer en tanig, glasögonprydd nisse som ser en aning stressad ut och som verkar ha världens alla bekymmer på sina axlar. Han får syn på mig och hela han spricker upp i ett leende. ”Jessika, du är tillbaka!”.

28 dagar kvar till julafton, 5 till 1 december. Kommer det bli någon jul i år eller har jultomten likt Gud övergett oss stackars människor att klara oss bäst vi kan?