3 december 2008

Det hade börjat som en vanlig dag, en vanlig bra dag. Det kände jag på mig när jag vaknade. Solen sken som vanligt och jag hade en ung, väldoftande kvinnokropp bredvid mig i sängen. Som vanligt började jag dagen framför Oprah med en kanelmustsmoothie och väntade på att Skrållan skulle vakna till liv. Skrållan är min senaste tjej, hon sover extremt länge på dagarna och kan varken baka eller laga mat så jag lever på mina kanelmustsmoothies. Men det är sådant man får stå ut med om man vill ha en fräsching bredvid sig i livet. Roffe kom som vanligt över för att tjata om den där jävla listan. Han hade i alla fall haft godheten att ta med sig lite kall öl till mig, tur det eftersom jag drack upp de sista igår. Eftermiddagarna spenderas vanligtvis bredvid poolen med en kall öl och baseboll på radion. Idag var inget undantag men lagom hade jag tagit mig ut i solen så dök den sista personen jag ville se någonsin mer i mitt evighetslånga liv upp på farstubron. Eller gräsmattan. Vid poolkanten. Whatever. Jag önskar att hennes far, må han vila i frid, hade fått ett son istället för den här envisa åsnan. Hon ska alltid prove herself, det har hon gjort sen hon var litet tomtenisseyngel för att uppnå allas förväntningar. Kanske blev det än värre för att hon skulle ta över en roll som endast innehafts av tomtenissar förut, aldrig har någon tomtelina haft chefsposition. Varför skulle de? De lärdes ju att leva ett liv i köket, bakandes pepparkakor och uppfostra nya ynglingar. Hon var bara ett undantag, det var snudd på att chefssläkten dött ut men så kom hon som ett paket på posten. Fel kön dock. Så sprang hon runt där som tonåring och försökte få de andra tomtelinorna till uppror mot vad hon såg som den stora orättvisan med att vara tjej medan de andra tomtelinorna suckade över sina första kärlekar och drömde om den dag de skulle bilda hushåll och familj. Hon fick inte direkt något gensvar, inte från någon än min älskade hustru som tog henne under sina vingars beskydd då hennes mor ledsamt nog avled i barnsäng. Tomtemor lyssnade och tog in och diskuterade tingens och livets ordning med linan som borde varit nisse och blev uppfostrad till en. Tyvärr fick hon ju också upp ögonen på Tomtemor över den här orättvisan hon tjatade om och Tomtemor blev plötsligt trött på att vara husfru, trött på att passa upp på mig, trött på att baka och laga mat och trött på julen. Hon ville helt plötsligt förverkliga sig själv, se världen, resa och träffa människor. Så en dag kom hon in i vardagsrummet där jag satt och läste barnens listor med en packad väska och beslutsam min och tackade för sig. Jag har inte hört av henne sen dess men jag har hört rykten om att det går bra för henne där ute. Så jag har lite svårt för min chefsnisse Jessika, ja. Och nu är hon tillbaka.


Kommentarer
Postat av: Louise

Hehe. Den blir ju bara bättre och bättre ;)

2008-12-03 @ 10:50:04
URL: http://louisesbekannelser.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0