Florida Santa, Baby!

Jag vaknade efter min vanliga mardröm, jag var jagad av julklappsmaskinen som fått fnatt efter för många långa och hårda körningar. Räknade snabbt i huvudet att det är 20 dagar, 17 timmar och 47 minuter kvar till julafton och allt är kaos. Tomten vägrar pricka av vilka som ska få julklappar och inte, han vägrar att besikta släden, vägrar att försöka få bort renarna från vodkaflaskorna så det kan ha någon chans att lyfta på julafton, vägrar egentligen allt som har med julen att göra. När jag tog över ansvaret för att få det här företaget att fungera var jag stöddig och morsk, tänkte att jag minsann skulle visa dem alla, speciellt Jessika, vad jag gick för och göra så många förbättringar som det bara går. Men de har ingen respekt för mig. Jag är för liten, för tanig, för töntig, för onisseaktig. Den enda som någonsin lyssnade på mig var Jessika, men så stod jag alltid i hennes skugga också. Det är faktiskt inte särskilt smickrande för en nisse att jämt höra att jag borde ta efter henne lite, hon är faktiskt lina! Så i alla fall blev mitt övertagande totalt misslyckat och eftersom ingen lyssnade och lydde blev inget gjort och jag har fått göra allt själv för att julen ska bli av. Tomten har blivit mer och mer envis för varje år och litar fullkomligt på tekniken som lösning till minsta lilla problem. Jag har fått magsår, blivit ännu tanigare och har som sagt konstanta mardrömmar om teknikens undergång.

Så varför skulle idag bli annorlunda? Jag suckar och packar på mig listan och går över till tomten för att som vanligt börja dagen med ett övertalningsförsök. Jag tar med mig ett sexpack också, man vet aldrig det kan hjälpa. Ibland har Tomten faktiskt kommit så långt som till att sätta sig ner med listan i handen när jag tagit med mig hans älskade Heineken, men tyvärr hunnit somna innan något vettigt blev gjort. Ölen hjälpte dock inte idag så jag tog listan och gick in på kontoret på framsidan av tomtens hus för att försöka lista ut själv vem som skulle ha och inte ha paket i år. Jag fick lite lunch av Skrållan, brända köttbullar och ofärdig Jansson, men jag åt som vanligt med god min. Hon försökte ju så, stackarn. Mitt i eftermiddagsdåsigheten hör jag Tomten vråla efter mig. Far upp med hjärtat skenande iväg, vad har jag nu gjort? Går snabbt igenom vad jag skulle ha kunnat göra om förargat tomten så men kommer inte på något, ännu värre! Skyndar mig ut förberedd på en rejäl utskällning och får syn på tomten genom fönstret, han ser inte glad ut. Smyger ut och försöker se så ödmjuk ut som möjligt. Så får jag syn på vad som orsakat hans ilska, Jessika. Tyngden som nyss låg om hjärtat lättade och helt plötsligt ser jag ett ljus i mörkret, hon är tillbaka. Äntligen kan det bli lite ordning i verkstan igen!