Florida Santa, Baby!

Jag log överseende mot Roffe, klart han var glad att jag är hemma igen, han måste ha haft ett helvete medan jag  var borta. Visserligen får han skylla sig själv lite, överambitiös och pretentiös som han är. Jag brukar säga åt honom att chilla lite men det verkar inte riktigt gå hem hos honom.

 

-          Så, tomtegubbe, säger jag, du har inte kommit långt ser jag.

-          Det är inte mitt jobb att sköta, grumsar han. Det är ditt.

-          Jag lämnade faktiskt över till någon som skulle sköta allt så länge, någon som du själv valt ut! Så om det inte funkat medan jag var iväg så är det väl knappast mitt fel, du är ju ändå bossen här.

-          Tycker ändå att det är ditt fel, jag lämnade ju liksom över det praktiska för att det skulle bli gjort. Din far skulle aldrig gett sig iväg hals över huvud så där och han skulle definitivt inte ha tyckt om att du gjorde det!

 

Att dra in farsgubben i snacket är inte ok, jag är så jävla trött på att höra allt gnäll om att jag borde vara någon annan än den jag är. Som att jag ens bad om att bli satt här?

 

-          Hörrödu din knubbis, du drar inte in honom i det här, fattar du? fräser jag fram.

-          Mememen men hörni, stammar Roffe fram, vi kanske ska ta och gå och kolla produktionen istället? Så får Jessika se att allt löper finfint här!

-          Jag vet faktiskt inte om jag har tid med det där tramset, basebollen börjar snart.

-          Men skärp dig, tomtegubbe! Det tar dig max tio minuter fram och tillbaka, lovar att du är tillbaka till din älskade baseboll, säger jag surt.

-          Bra! utropar Roffe och tar tag i min och tomtens arm. Då går vi!

 

Jag hann inte se så mycket av tomtebyn när jag skyndade mig upp till tomtens hus, vilket kanske var tur. Synens om slog mot mig nu var allt annan än vacker och uppmuntrande. Några tomtenissar hade gjort tafatta försöka till julpynt, men lampor här och var i slingorna var trasiga och granruskorna såg ut att ha haft sitt bäst före datum förra seklet. Gammalt konstgjord snö låg i gråsmutsiga drivor här och var och ingenstans hördes julmusik. Ingen lukt av nybakt saffransbröd eller julknäck låg i luften, bara en stank av gammal alkohol och svett. Vi kom fram till det lilla torget och där liksom över allt var det tomt på folk. Jag visste inte om jag skulle ta det som ett gott tecken eller ej, det kunde ju betyda att alla var vid fabriken och arbetade. Eller? En dörr öppnades och ljudet av en folksamling hördes. Ut genom dörren raglar gammelnisse, klart berusad.

 

-          Vad är det där för nåt ställe? frågar jag Roffe med onda aningar.

-          Åh, det är, ehm, puben?

-          Puben?

-          Puben.

-          Och vad gör tomtebefolkningen på puben så här dags?

-          Dricker.

-          Dricker?

-          Ja.

-          Borde dom inte typ vara på jobbet och tillverka julklappar?

 

Roffe ser lite förskrämt på mig. Vad nu då?

 

- Jag tror det är nåt vi måste visa dig.