Florida Santa, Baby!

Jessika vaknar nöjd på Lucias arm på julafton. Alla paketen blev klara sent i natt, Tomtens dräkt är tvättad och struken och släden står och väntar på sin tur att göra entré och  talet de knåpat ihop dagen innan skulle med all säkerhet få Tomtemor att falla pladask igen, om nu Tomten verkligen menade det han sa när han säger det. Så äntligen, för första gången på länge är Jessika lugn och kan ta en sovmorgon när det knackar på dörren. Genast infinner sig den där gnagande känslan av att något är fel och i ett huj har hon dragit på sig kläderna och sprungit och öppnat dörren. Det är Gammelnisse som står där utanför och ser bedrövad ut.

<!--[if !supportLists]-->-          <!--[endif]-->Det blir ingen jul. Förlåt! Vi har verkligen försökt allt men inget funkar. De vill bara inte, säger han sorgset.

<!--[if !supportLists]-->-          <!--[endif]-->Vill inte? Vadå vill inte?

<!--[if !supportLists]-->-          <!--[endif]-->De vill inte. De har totalt tappat livsgnistan, jag är så ledsen!

Jessika slänger igen dörren och småspringer med Gammelnisse i hasorna till rengården. Alla renar står ute på gården med hängande huvuden och slokande öron och ser ut att falla ihop under tyngden av bjällror och seldon. Jessika går fram till Rudolf och drar tag i hans öron och ser in i ögonen på honom.

<!--[if !supportLists]-->-          <!--[endif]-->Rudolf, lyssna på mig! Du måste göra det här, för min skull! Du vet att du klarar det! Kom igen!

Hon släpper Rudolfs öron och backar några steg och Rudolf gör ett halvhjärtat försök att lyfta men hinner knappt får bakbenen från marken innan han dråsar ner igen. Han ser uppgivet på henne. Nej, de vill inte. Vad ska hon nu ta sig till? Utan renar, ingen julklappsutdelning! Då är allt annat jobb helt i onödan! Här krävs hjälp, renarna måste få se att det finns glädje kvar i livet, en mening med att leva. Jessika ger sig av in mot byn för att samla nissarna, kunde de finna glädje kan renarna! Med tanke på allt som hänt höjer hon knappt på ögonbrynen när hon finner Skrållan i Roffes säng men blir ändå glad för att även de verkat finna lite lycka. Hon hämtar snabbt upp sin egen älskling på väg till Tomtens villa och ger upp ett tjut av glädje när Tomten och Tomtemor kommer ut med armarna om varandra. Hon förklarar läget och sedan rör sig hela byn snabbt bort mot rengården, här krävs lite hederlig gammal julmagi för att rädda renarna! Alla ställer sig i en ring runt renarna och fattar så tag i varandras händer, Jessika i Lucias och Tomtens, med Tomtemor på sin andra sida som i sin tur fattar tag i Skrållans ena hand, och så tänker de alla samtidigt på det som gör dem mest lyckliga i hela världen. Allt från chokladmuffins till djuphavsdykning och rosa tyllkjolar eller Guinness på en mörk krog i någon avkrok av världen flödar genom luften. Sakta sakta börjar det skimra om renarna, starkare och starkare blir ljuset tills den enda människan i ringen blir tvungen att blunda för att inte bli bländad och så hörs ett swosch! så har renarna lämnar marken och leker tafatt och slår kullerbyttor i luften. Nissarna hurrar och hoppar och klappar händerna av glädje och Jessika vänder sig mot Tomten med ett glatt leende. Hon känner sig generös idag och sträcker honom handen.

<!--[if !supportLists]-->-          <!--[endif]-->Vad sägs om allt glömt och förlåtet? säger hon till honom.

<!--[if !supportLists]-->-          <!--[endif]-->Självklart, stumpan, självklart! svarar han med ett retfullt leende. Nej förlåt, stumpen menar jag ju såklart. Eller blir det bara stump, om det ska bli könsneutralt?

Jessika bara suckar och skakar på huvudet åt honom. Så tar hon tag i Lucias hand och drar iväg med henne för att kontrollera att packningen av klapparna går som det ska, så kanske de kan smyghångla lite inne på lagret medan de väntar på att allt för Tomtens avfärd ska bli färdigt.

(Författaren ursäktar för det sliskigt romantiska Hollywood slutet, men hör ni, det är ju faktiskt jul =))