22 december 2008
Men Skrållan då? kanske ni tänker. Även blonda pinupptjejer behöver ett lyckligt slut och någon som tycker om en, och även dessa har ju ett värde i sig. Misströsta icke för vem finner henne i upplösningstillstånd om inte vice chefsnisse Roffe, som dragits till kalabaliken i Tomtevillan som en fluga till socker. Först står han och ser lite tafatt på henne, gråtande kvinnor har alltid fått honom att känna sig obekväm och totalt otillräcklig. Så när han känner sig för dum för att fortsätta stå, men ändå inte kan ignorera henne och låtsas som ingenting och gå därifrån eftersom hon redan sett honom så sätter han sig bredvid henne och klappar lite tafatt på hennes huvud. Inviten gör att Skrållan smyger sig närmare och tätt intill och snyftar mot hans bröst. Han lägger lite förläget armen runt och vips har hon krupit upp i hans knä och håller om honom som om världen höll på att gå under. Så sitter de en stund till hennes snyftningar avtar och hon tittar upp i hans ansikte med stora rådjursögon och blinkar lite oskuldsfullt.
- Tycker du också att jag är ful? frågar hon.
- Fuful? Du? Nej, inte alls, säger Roffe rodnande. Du är ju, du är, hur fin som helst!
- Tycker du verkligen det? kuttrar hon förtjust.
- Ja, säger Roffe lite mer säkert. Du är det finaste som finns! Tomten måste vara tokig som väljer gumman framför dig! säger han och nickar för att understryka sitt uttalande.
Skrållan ger upp ett tjut av glädje och kramar honom om möjligt ännu hårdare samtidigt som hon trycker läpparna mot honom.
