Florida Santa, Baby!

Ett stort leende sprider sig över Tomtens ansikte, fantastiskt! Han visste väl att hon skulle få nog av den mänskliga världen och komma tillbaka hit, där hon hör hemma. Skrållan ser förtvivlad ut över att Tomten inte reagerar som hon tänkt, för nog tyckte han väl ändå om henne bättre än det där fläskberget?

-          Men gör nåt då! säger Skrållan ilsket. Eller tänker du låta henne komma och bara ta över här? Glöm inte att det var hon som drog, ju, hon som inte brydde sig ett skit om dig!

-          Äh, tyst med dig, kvinna! fräser Tomten.

Tomtemor höjer på ögonbrynen och ser lite förvånad ut. Jahaja, tänker hon, här har det gått totalt utför ser jag. Inte nog med att han jämt förväntar sig att bli uppassad så har han börjat med såna fasoner mot uppassarna också. Män alltså! Men hon vet ju att innerst inne så finns den där snälla och magiska figuren som bara blev lite för bekväm i sin roll och gjorde några misstag när han började ta Tomtemor för givet. Nog är det bara den mänskliga världen med sin låga moral och konsumtionshest för att köpa lyckan som förvrängt sinnet på honom?

-          Hör du, så där säger man väl ändå inte? säger hon i mild ton till Tomten. Tänk på att den här kvinnan har gett dig mat och skött om dig i några år, du borde vara lite mer tacksam tycker jag.

-          Just det! fyller Skrållan i, och nu tänker jag fortsätta med det! Så om du ursäktar, kan du flytta dig från spisen? JAG ska laga lite frukost åt Tomten.

Tomtemor ser roat på henne men flyttar sig snällt och låter henne ta plats. Skrållan drar genast fram Bobs färdiga risgrynsgröt att värma och vörtlimpa att göra några skinkmackor med, krögare Bengtsson hade nämligen kommit fram till att enda sättet för henne att lyckas med maten var att köpa färdigt så hon bara kunde servera det, jag menar, hur skullehon kunna misslyckas med det? Nöjd står Skrållan och rör i gröten, brer mackor och kastar triumferande blickar på både Tomten och Tomtemor. Så upptagen med triumfen är hon att kniven att skära skinkan slinter, hugger av hennes vänstra pekfingertopp, så blodet sprutar över mackorna och fingertoppen far iväg och hamnar i gröten.

-          NEEEEEJ! skriker Skrållan, inte i gröten! Fan jävla helvetes skit kunde du inte ha hamnat nån annanstans än i den jävla gröten?!?

Precis då kommer krögare Bengtsson in, som även är byns kvacksalvare, börjar asgarva av scenen som möter honom.

-          Haha, HAHA! Helt otroligt, HELT otroligt! Det ska fan till dig för att inte ens klara av att värma gröt utan missöden! Hahahahaha! frustar han fram. Haha!

-          Haha, skitkul, jävla stofilgubbe! Kan du inte sluta vara så jävla skadeglad och göra något åt mitt finger istället?

Krögare Bengtsson försöker samla sig och bli allvarlig, vilket misslyckas fatalt när han får syn på fingertoppen som guppar upp och ner i gröten. Till slut slipper det bara fram några fniss och han får syn på Tomtemor.

-          Ja, tack! Du här, va bra! Då kanske vi slipper få matförgitning på julafton i alla fall, säger han glatt. Kom nu, lilltjejen så ska vi plåstra om fingret på dig. Du ska se att det löser sig med gröten.

 Medan han plåstrar om Skrållan ute på altanen försöker han prata allvar med henne, för se, mot Tomtemor har inte ens Jamie Oliver någon chans vad gäller matlagning, och ingen kan slå den kärlek som finns mellan de två figurerna heller, så det är ingen idé att ens ge sig in i det tävlingen. Så lämnar han Skrållan med ombundet finger att i ensamhet och förtvivlan begrunda sitt öde nu när Tomtemor kommit tillbaka.