17 december 2008
Skrållan vaknar med en läskig känsla i magen. Det doftar gott från köket. Vad nu? krögare Bengtsson vägrar ju att göra något själv, han bara visar Skrållan hur man ska göra allt för annars blir det tydligen inte rätt touch på maten om han skulle göra det. Så har han kanske frångått principerna för julbordet eller vad är det frågan om? Skrållan gillar det hur som inte. Hon pussar Tomten på kinden och drar på sig sin silkesrock och trippar ut i köket i sina fluffiga Guccitofflor. Synen som möter henne får henne att tappa hakan och chockerat stå som ett fån i flera minuter innan hon besinnar sig. En tjock vithårig gammal tant med världens största pattar står och kokar risgrynsgröt, i hennes kök! Och som inte det vore nog har hon tagit på sig Skrållans one size tomtedräkt! Skrållan ruskar på huvudet och får äntligen mål i mun.
- Vem är du? Och vad tror du att du gör i mitt kök! tjuter hon.
Tanten ser småleende på henne.
- Ditt kök? Lilla vän, jag var med och byggde det här köket, jag har samlat in alla kryddor du kan hitta här och jag har lagat hundratals julmåltider här. Jag fanns i det här köket långt innan du ens var påtänkt.
Skrållan ser förskräckt ut. Tomtemor? Den riktiga? Aldrig förr i sitt liv hade hon känt sig så obetydlig, här stod hon, livslevande, den person som Skrållan hela sitt liv försökt efterlikna. Den svindlande känslan som infinner sig hos en person som ställs inför kanske det största i sitt liv, att möta den person de mest av allt ser upp till förbytts snart i panik när Skrållan inser att Tomtemor försöker ta hennes plats. I ett huj far hon in i sovrummet och väcker Tomten genom att hoppa på honom.
- Fort, fort, kom! Du måste köra ut´na! Det är mitt hus nu, mitt! Kör ut den fula gamla haggan! skriker hon till den yrvakna Tomten och drar ut honom i köket.
Tomten, som inte fattar någonting och börjar allvarligt fundera på att kasta ut den hispiga tjejen får gnugga sig i ögonen ett antal gånger innan han inser att synens om möter honom i köket är på riktigt.
- Honey, I´m home! säger Tomtemor i ett illvilligt tonfall.