14 december 2008
Egentligen skulle det inte bli något avsnitt idag eftersom alla ligger och är tokbakis från gårdagens partyparty men jag tänkte passa på att berätta historien om Lucia och Jessika.
Jessika var ju som sagt en sväng i Italien och är ju som sagt jordens första och enda tomtelinaflata vilket hon nog först insåg när hon träffade Lucia. Visst hade hon sett henne förut, under alla de år Lucia firades hemma i byn men hon hade aldrig varit på tu man hand med henne. Hade det inte varit så att tomteseden bjuder att man måste hälsa på den som tillhör släktet om man befinner sig i samma stad som någon i släktet är bosatt i, skulle hon nog heller aldrig ha haft Lucia på tu man hand. Men det var kärlek vid första ögonkastet. Lucia var så god och vacker och inbjudande och fräck och rolig och helt enkelt bedårande att Jessika föll pladask och ägnade många veckor åt att rannsaka sitt inre, för vad betydde det här? hon kunde väl inte bli kär i en tjej heller? Det bröt ju mot alla regler uppsatta i tomtesamhället! Så efter att hon ångestfyllt insett att hon är onormal och till sin lycka (och förskräckelse) insett att Lucia hyser samma känslor för henne inledde de en passionerad kärleksaffär. Jessika levde i den rosa, fluffiga bubblan ett par månader tills hon upptäcker alla konstiga blickar Lucia får när de är ute bland folk, och alla människor, både killar och tjejer, som hon verkar känna och en svart misstanke kryper sig på hos Jessika. Misstänksamheten och svartsjukan växte sig starkare och starkare tills hon ställde Lucia mot väggen, och sanningen som hon fick höra, att Lucia innan Jessika haft en stor sexuellt aptit, var för svår att bära, flydde Jessika i bittra tårar till det kalla Norden för att glömma sin själs älskade.
Nu tänker ni, men vadå? Det hade hon väl fattat själv att Lucia skulle komma dit på Lucia?
Ett sårat hjärta förtränger det det behöver förtränga.
